Kurt Lundgren

– Om jag skriver en bok blir jag odödlig, sa Kurt.
– Jasså, hur kommer det sig? undrade jag.
– Då blir jag ett ISBN-nummer på Kungliga biblioteket, svarade han lugnt.

Min far hann bli odödlig många gånger om. Det blev till slut ett femtontal böcker: om Ölands historia och om Stora Cronan, om brottslingar, bödlar och strandade skepp, om häxor, vargjakt och Hitlers V2-bomb, om Ölands fyrar och skeppsbrotten från Kalmarsund till Mexico. Och inte minst om hur Kalmars oövervinnliga fästning byggdes på Kvarnholmen, i boken med den talande titeln De gick hungriga, nästan nakna och barfota.

Ord för ord, sida för sida

Allt byggde på hans egen forskning i källorna. Kurt lärde sig läsa den gamla skriften, den sirliga och nästan obegripliga handstilen från 1600-talet. Han fotograferade dokumenten, gjorde diabilder av dem och projicerade texten på väggen hemma. Han byggde matriser av bokstäver och ord, tills han till slut var något av en expert på att tyda mycket gammal skrift.

Från arkiven i Vadstena och Stockholm, riksarkiv, landsarkiv, krigsarkiv och stadsarkiv, beställde han kilometervis med kopior och gick igenom dem ord för ord, sida för sida. Drivkraften var hela tiden densamma: att visa hur överheten påverkade vanliga människors liv, och att berätta hur det egentligen var.

Vid köksbordet

– Har ni hört det här? Nu ska jag berätta.

Det var hans favorituttryck vid köksbordet hemma. Och så berättade han. Med bullrig stämma tog han all plats runt bordet, och vi satt där, vänner, familj, jag och barnbarnen, och lyssnade, skrämdes, skrattade och njöt.

En vacker vårdag 2009 gick min far bort. Då blev det väldigt tyst.

Men berättelserna finns kvar. Varmt välkommen att läsa om hur det egentligen var förr i tiden, i trakterna kring Kalmar och Öland.

Lotte Lundgren, Kurts dotter